Vadå ilsken?
Jag mår illa.
Jag är trött på julen.
Jag är mätt.
Jag är bara lite ilsken. Hehe.
God fortsättning allesammans.
Jag är tjejen med bortförklaringar
En händelse idag fick mig att ofrivilligt påminnas om en dag i skogen. Jag hade precis tagit mig runt en orienteringsbana. Det var en tävling i hemmaskogarna vill jag minnas. Det finns en oskriven orienteringslag att man efter tävlingen ska man stå och noga granska resultattavlorna för att mäta sina egna prestationer med andras, eller bara granska andra om man inte själv deltagit. Jag brukar hoppa över de här snokerierna vid resultatet - mycket för att jag brukar hitta mig själv först - längst ned på listan varje gång. Detta har ju i och för sig sina förklaringar med tanke på de magkrampattacker jag får varje gång jag sätter min kropp i fysisk aktivitet. Andra ser det dock som bortförklaringar. Att jag använder mina magbesvär för att försvara en kass prestanda.
Kort summering av vad som sades vid resultattavlan denna dag:
Orienteringssnokare 1: "Nu ska vi se. D16."
Orienteringssnokare 2 lite ironiskt: "Nej men där hittar vi ju Rebecka lite otippat längst ned igen."
Orienteringssnokare 1 ännu mer ironiskt: "Ja, hon skyller väl på magen igen."
Jag: "Host, host. Jag står bakom er..."
Ja, jag försöker på ett sätt bygga upp någon fasad att jag är bra på idrott. Jag erkänner. Det beror inte på bristande självinsikt (jag vet mycket väl att jag inte är bra), utan snarare på att jag vill leva min dröm. Ekvationen idrott och ohälsa går för mig inte ihop. Hur kan det vara möjligt?
Mind your own buisnesses
God Jul
Återigen - god jul och låt maten smakas!
Jag närmar mig målsnöret
Idag är det dan före dan före dopparedan. Vi närmar oss slutet på julstöket (och tekniskt sätt har det inte ens börjat)! Men det är inte riktigt det målsnöret jag hade i åtanke. I förra veckan fick jag hjälp av min systers pojkvän med den kommande IBS-hemsidan som kommer bli slutprodukten av mitt projektarbete. Jag är innerligt tacksam och bugar och bockar! Om några veckor kommer jag vara "klar", dvs. hemsidan kommer ligga uppe. Det ska bli jättekul att visa er vad jag har arbetat med under hösten och bearbetat i tre år. Sedan är jag ju inte klar egentligen, utan projektet har bara börjat...
Jag återkommer och tills vidare vill jag önska er alla en riktigt god jul!
Lite roligt är det ju ändå?
Det har varit dålig uppdatering från min sida på sistone och jag ber om ursäkt för detta, men jag tror att det var min oerhört spännande cliffhanger som lagt fällben för mitt skrivande. Jag ska ju leverera ett IBS-skämt för att kompensera för tidigare negativitet, men jag betvivlar att jag kommer sprida någon större glädje med de så kallade skämten - som inte uppfyller något som helst skämtkriterium. Jag känner en förväntan i luften och pressen är stor nu. Jag vill egentligen inte döda den på något sätt, men jag känner mig skyldig att berätta attt skämten INTE är roliga. Om ni nu inte redan har förstått det, förstår ni det nu...
Skämtare nr 1: "Vad står IBS för?"
Okänd 1: "Hmm, antingen Irritabe Bowel Syndrome eller International Buisness school?"
Skämtare nr 1: "Nej! Irriterande Bajs Störning"
Okänd 1: "Öhm... hehe?"
Okänd 2: "Nu är det ockuperat på toaletten igen"
Skämtare nr 2: "Ja, vi borde skylta IBS stort på dörren så att man vet att man kan springa över på grannens toa. Då slipper man både väntetiden och den garanterade odören."
Som ni förstår är skämten inga skämt och jag bespar er de andra! Men du som är IBS:are vet antagligen vad jag pratar om. Det finns oerhört många fyndiga kommentarer att komma med. Jag tycker det är OK att driva med IBS och jag tror att det underlättar för en IBS-patient att vara mer öppen med sina magbesvär och känslor kring sjukdomen. Lite roligt är det ju ändå?
Always look on the bright side of life?
Jag ber om ursäkt för det och lovar att jag ska skriva något muntert någon dag snart. Kanske rent utav ett IBS-skämt? Ni aaaaanar inte hur många historier jag har fått höra genom åren som gått. Sen att de flesta inte är roliga är en annan femma.
Med decembermörker och julbelysning
Det här med selektiv perception säger jag bara. Vi ser det vi vill se och hör det vi vill höra - eller förväntar oss. Livet är som en berg- och dalbana, men vändningarna sker inte lika snabbt och radikalt som "Kanonen" på Liseberg, även om tillvaron ibland kan kännas som om den går från O-70 km/h och att vi inte riktigt hänger med i svängarna.
Tänk dig att du är på toppen när du plötsligt tappar fotfästet och börjar falla. Allt i din tillvaro är instabilt - och allting kommer över dig på en och samma gång. Något dåligt inträffar - du mår sämre, magkrämporna blir fler och självkänslan får sig en törn. Du fortsätter då falla och magkrämporna blir ännu fler och självkänslan får sig en andra törn som ger djupare ärr än den föregående. Det här är vad som kallas en hederlig ond spiral (om något ont kan vara hederligt) och vi drabbas alla förr eller senare. Du stod på toppen, men föll och faller kanske än. Du må ha förlorat mycket under tiden och det är förvisso lättare att ta sig ned än upp, men det är långt ifrån omöjligt att vända det onda till något gott. För om du istället väljer att fokusera på det goda i livet och det du värdesätter, kan alla bra saker komma över dig på en och samma gång. Något bra inträffar - du mår bättre, magkrämporna minskar och självkänskan styrks. Du mår då ännu bättre och magkrämporna blir ännu färre och självkänslan byggs upp ännu mer. Du kanske till och med börjar närma dig utgånsläget igen!
Det är bara du själv som kan välja hur du ska må. Hur du mår psykiskt och hur du mår i magen går hand i hand och påverkar varandra. Du är skyldig dig själv och din IBS att förhindra en negativ spiral om det är möjligt. Om dina symptom bli värre och ingen regelrätt kost i världen kan hjälpa dig att må bättre, är det nog dags att tänka på hur ditt liv ser ut i stort. Är du nöjd med hur ditt liv ser ut? Kan jag ändra på något för att minska den negativa stressen? Jag vet, det är lättare sagt än gjort, men försök att göra dig själv en tjänst. Alla når vi någon gång (somliga fler än andra) bottenskiktet på jorden, men då är det bara att rikta siktet uppåt. Varför inte mot stjärnorna? Eller nåt.
Ena dagen kanske man bara ser det becksvarta utanför fönstret, medan man en annan dag lägger märke till de uppiggande julslingorna i grannens trädgård - och detta genom samma fönster.
13
13 dagar kvar till 3 veckor jullov
13 dagar kvar till 3 veckor frihet
13 dagar kvar till 3 veckor ökad glädje
13 dagar kvar till 3 veckor mindre ont i magen
...
13 dagar för mycket
