Irriterad tarm? Nej, tack!

Idag skulle jag vilja tacka bambapersonalen på skolan. De har välkomnat mig med öppna armar och alltid varit hjälpsamma och förstående. Jag har fått specialmat i över ett år nu och de lagar alltid lika god mat! Jag är faktiskt imponerad över hur de lyckas laga en kost som nästan är identisk med vad de andra eleverna får, trots att de har ett begränsat urval ingredienser att välja mellan. Varje dag står det en lapp på min lilla "matlåda": Rebecka Höglund utan lök, vitlök, mjölk, fet mat, kryddor, paprika, kål, gurka och bönor.

Men idag insåg jag något. Varje dag får jag mat jag mår bra av till lunch, utom idag. Vi hade religionsdag i skolan och det var bara förbeställda luncher som gällde. Eftersom det var en speciell dag var det också lite extra på lunchbordet. Bambatanterna hade dukat upp den ena läckerheten efter den andra och man såg riktigt fram emot lunchrasten. Jag trodde, eftersom klassföreståndaren anmäler lunchen klassvis, att jag skulle få min specialmat som vanligt, men tydligen skulle jag ha beställt maten själv så jag blev utan mat. Där satt jag med en slev ris på tallriken och tittade på mina klasskamraters tallrikar som var överbelastade med tsatziki, falaflar, cous-cous med mera, samtidigt som mina ögon vattnades av avundsjuka. Jag kände mig så besviken och bortprioriterad även om jag vet att det är fel. Bambapersonalen hade inte gjort fel, utan jag hade bara mig själv att skylla, men ändå tyckte jag det var värdelöst och för en liten stund glömde jag bort allt gott de gjort för mig alla andra dagar. De lagar mat vid sidan om den ordinare, som bara är till mig. Skäms Rebecka!

Tack Hulebäcks bambapersonal - ni är underbara. Hoppas ni inte läser min blogg, för då vet ni i förväg att jag kommer bjuda er på en dunderfika någon dag.