Irriterad tarm? Nej, tack!

"How good does it need to get?", sjunger soulstjärnan Tracy Chapman i sin låt Change med sin mörka vackra stämma. Ja, hur bra måste det egentligen bli? 

Förändring. Det är ett ord vars innebörd både lockar och skrämmer. Man vet vad man har, men inte vad man får. Det tycks för mig i dagsläget vara en illavarslande sanning. Jag går runt som i ett töcken och försöka hitta tillbaka till mig själv. Jag har nämligen en illusion av vad jag bör vara - antingen den sportiga och spralliga tjejen med en förkärlek till tävlingar eller den ambitiösa pluggnörden som skrapar ihop det ena bra betyget efter det andra. Så här tror jag att andra ser på mig. Men det verkar tämligen jobbigt att leva upp till en illusion, inte sant?

Jag har ingen ork. Tidigare har jag hittat min motivation till skola och annat genom idrotten. Det sägs att det inte finns några genvägar till framgång, men de som idrottar vet att man kan åka snålskjuts med hjälp av en riktigt härlig endorfinkick. Sen två månader tillbaka har jag dock inte kunnat träna utan att få kramper i magen och få det svårt att andas. Sedan jag höll på att svimma i skogen under en orienteringstävling för några veckor sedan har jag lagt skorna på hyllan, åtminstone för den här säsongen. Mentalt känner jag mig fysiskt stark och kapabel till det mesta, men när jag väl sätter kroppen i rörelse blir det pang, bom, stopp. Det känns också som jag nått en återvändsgränd i skolan.

Förändring. Varje dag är en kamp. Vem är jag om jag inte sportar eller presterar i enlighet med mina uppsatta mål? Jag har inget jättebra svar, men för att lyssna på Tracy Chapmans råd så behöver man kanske inte ha så höga krav på sig själv och livet i största allmänhet.

"How bad does it need to get?" - livet medför förändringar (medgångar och motgångar) och förhoppningsvis förlorar man inte sig själv på vägen mot slutmålet. Jag antar att jag är samma tjej som för två månader sedan och trots att mina förutsättningar har förändrats lite på sistone så har jag mina erfarenheter och minnen kvar i bagaget vilket gör att jag nu kan blicka framåt mot nästa anhalt i livet. Det är det som är så spännande med förändring. Och förvirrande.

Shit, vad jag svamlar. Ha en underbar tisdag alla läsare!