När ska man hinna lyssna på sin kropp?
Det är knappa två veckor kvar till det efterlängtade höstlovet och som alltid strax innan ett skoluppehåll kommer en intensiv period där man blir belamrad med prov och inlämningar som kommer både från höger och vänster. Just nu står jag mitt i rusningstrafiken och för tillfället är det lika ostädat och oorganiserat i mitt huvud som på mitt skrivbord. Alla dessa måsten. Jag måste hinna skriva ett redovisningsmanus, läsa färdigt en bok, skriva en spanskauppsats, förbereda ett svenskatal, räkna matte, läsa i religionsboken, förbereda en samhällsdebatt och plugga inför filosofiprovet. Och det här är bara skolans måsten, sen måste jag... AHHHH - STOPP!
Min kropp har sagt ifrån. Den talar om för mig att den inte vill vara med mer. Vi lever i ett prestigeinriktat samhälle där stress har blivit vardagsmat. Tyvärr är inte alla lika mottagliga för stress. När jag inte kan uppfylla de uppställda kraven jag har på mig svarar kroppen med ökad oro, ångest och snabbare puls (andra symptom kan vara ilska, rädsla, förhöjt blodtryck och ökad muskeltonus). Stress är inte en orsak till IBS, men det har bevisats att det har en förvärrande effekt. Situationer som framkallar dessa stressymptom varierar från person till person och det är den enskilda upplevelsen som avgör.
"Lyssna på din kropp.", brukar min mamma alltid säga, men tänk om det vore så enkelt. Hade jag lyssnat på min kropp hade jag nu hoppat ned i min säng, sovit i två timmar för att senare vakna och ta en kopp te med en filt omvirad runt mig framför en riktigt höstmysig film. Men nu lever jag i verkligheten och inte i någon fantasivärld (tråkigt nog) och även om jag skulle kunna sänka kraven på mig själv kan jag inte förbise det faktum att jag faktiskt kommer att bli betygsatt i slutet av varje kurs. Detta försvårar naturligtvis "sänka-kraven-på-mig-själv-processen".
Så för tillfället är jag rätt kluven. På min vänstra axel sitter det en vit ängel som råder mig att ta det lugnt och tänka på mitt eget bästa, medan den högra axeln tyngs ned av den röda djävulen som säger åt mig att få det högsta betyget i samtliga ämnen. Om det inte vore för att min projektledare ska läsa min blogg (och betygsätta mig i februari) skulle jag jämföra den röda djävulen med ett tiotal lärare (som egentligen inte är onda på något sätt men...) som hytter med fingret åt mig att prioritera just deras ämne. Men nu låter jag det vara osagt och ska lämna bloggskrivandet för att åtminstone kunna pricka av "skriva ett manus" på listan över måsten.
För er andra som har förmågan att kunna prioritera er själva. Gör det och ta hand om er själva.
Vill ni läsa mer om stress och behandling rekommenderar jag er att låna boken Frisk och vital - i mage och tarm som är skriven av Maija Ruisniemi (HÄLSAböcker 2003). Dra er inte tillbaka för att fråga om det är någonting. Kramar!
du är inte ensam om att känna på det här sättet, jag är typ i upplösningstillstånd! fast det blir ju ännu värre för dig, med magen och så menar jag....ta hand om dig!
Nesch, dumheter. Det är den egna upplevelsen som betyder - vi sitter i samma båt. Ta hand om dig med!
Oj! Detta var riktigt snyggt! Imponerad blir man till 100%, kan jag garantera. Hoppas allt går bra och att du inte saknar oss från festen ;) //den usla biljardspelaren...
Oj! Detta var riktigt snyggt! Imponerad blir man till 100%, kan jag garantera. Hoppas allt går bra och att du inte saknar oss från festen ;) //den usla biljardspelaren...
Hahaha, vad glad jag blir. Min syster är lite skeptisk till valet av ämne dock och brukar alltid skratta när bloggadressen kommer på tal. Men jag håller fast vid att syftet med arbetet/bloggen är bra! Fråga bara om du undrar över något? ;)
Ps. Nog saknade jag er alltid. Men Rock-klassikerna höll mig sällskap så jag är glad ändå! Ds.
Håller helt med dig, ibland blir det krockar mellan vad föräldrarna säger. "Lyssna på din kropp" frontalkrockar ibland med "Skolan är ditt jobb" och "tänk på din framtid" bara för att nämna några.
Dock tror jag ibland att man tenderar att göra saker i stunden värre än vad de är. Kan inte räkna upp alla gånger som jag suttit med ångest kvällen innan ett prov och panikpluggat, mest pga min egen dåliga planering. Dock (som skånerapparen sjunger) löser det sig, det gör det alltid. Det fixar sig till slut. Worst case: Man får plugga ett extra år på konvux. Kul, kanske inte, men det finns värre saker att göra än det.
Martin S - tack för en tankeställare. Du fick mig att tänka om, i varje fall idag.
Martin S - tack för en tankeställare. Du fick mig att tänka om, i varje fall idag :)
