Irriterad tarm? Nej, tack!

Har jag nämnt att jag älskar idrott?

Igår var jag ute och sprang (somliga skulle nog kalla det jogging) för första gången på väldigt länge. Förr brukade jag löpträna ofta och regelbundet, vilket också var en förutsättning för min fritidssysselsättning som länge har varit orientering, men sedan magkrämporna tagit över har jag inte orkat fortsätta träna i samma omfattning. Det tar mer på krafterna att få ont (och inte anstränga sig fysiskt) än att träna. Hur som helst, igår var jag ute och sprang. Då påmindes jag om två saker. Å ena sidan blev jag påmind om varför jag älskade löpning. Å andra sidan blev jag påmind om varför jag slutade älska löpning.

Trots att det blev ett kärt återseende med löpardojorna har jag nu snörat upp de ännu en gång för att ställa de på hyllan ytterligare en tid. Om ett tag kanske jag är redo att sätta på mig OL-utrustningen igen och hitta rätt i skogen och i tillvaron. Men inte nu. Inte än.

Och för att nu komma till saken. För er där ute som brukar få magont när ni springer vill jag ge ett tips som jag lovar er är ett taktiskt drag. Efter några rundor med magknip insåg jag värdet av att ha med pappersnäsdukar i fickan. Om ni då springer i skogen är det inget som hindrar er att göra er av med magondan! Trots att det finns slingor med torrdass kan man inte alltid förlita sig på att det är påfyllt med dasspapper. Till exempel. I somras när jag sprang runt lilla och stora delsjön i göteborgsområdet passerade jag två utedass och flertalet bajamajor, men till vilken nytta? Toalettpapper saknades på alla! Torrdass eller inte - lite papper kan vara en räddare i nöden - bokstavligt talat. Därför mina kära läsare, är papper minst lika viktigt att ha på sig som vad reflexer är på vintern. 

Ps. Det är mörkt nu. Glöm inte reflexerna. Ds.