IBS i centrum

När en person i min närhet plötsligt får ont i magen kan jag reagera på två sätt - beroende på vilket humör jag är på. Antingen osjälviskt eller i högsta grad själviskt (och mer åt det omogna hållet). Å ena sidan kan jag ömka medlidande för personen i fråga då jag vet hur jobbigt och begränsande det kan vara att ha ont i magen. Å andra sidan kan jag hysa agg gentemot hela situationen - framförallt om personen med magont försöker finna medlidande och tröst. Men jag då?! Jag genomlider ju "magondahelvetet" varenda dag. Så mig är det då synd om. Så det så. Där med basta.


Här talar vi minsann inte ur ett liberalistiskt perspektiv att människan ska vara i centrum, utan när det oresonliga "jaget" tar överhand är det enbart tunnelseendet med ett avsmalnat intresseområdet som gäller. Rebecka i centrum.


Jag hoppas att ni känner av ironin. (Om ni inte gör det måste jag bara inflika att jag är fullt medveten om att "Rebecka i centrum" inte är det rätta och jag skämst över det här omogna beteendet som jag har med jämna mellanrum - ta inte illa upp när jag blir sådan här, jag menar inte illa!)


I början, när jag precis hade börjat känna av magbesvären och innan jag visste vad som var fel, klagade jag nog rätt så friskt. Efter varje måltid - "jag har ont" (bläbb bläbb bläbb), efter varje träningspass - "jag har ont" (bläbb bläbb bläbb) och egentligen varenda minut - bläbb bläbb bläbb. Tror jag det att jag var tjatig! Nu så här i efterhand inser jag att även min familj och mina vänner har genomgått det där "magondahelvetet" jag pratade om förut i tre år.
 

Men nu talar jag inte längre om för omvärlden när jag är illamående, har ont i magen eller har suttit på toa halva dagen (det sistnämnda märker man i och för sig) eftersom det har blivit uttjatat. Folk vet om att jag har ont i magen nästan hela tiden - det har jag gjort klart för dem. Det är nog därför det ibland känns tröstlöst när någon säger "Det var längesedan man hörde något om magen - skönt att det är bättre.".


Sen var det ju det här med positivt tänkande. Jag jobbar på det.   


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0